Varför ska det vara så lätt att sjunka ihop och falla in i det mörka, varför ska det va så himla lätt. Varför kan det inte vara simpelt som en dans att stanna kvar i det bra måendet, varför ska det vara så hemskt svårt för just mig att må bra och låta mig själv må bra. Varför tar det emot att må bra?
Jag hatar mitt sätt att se på saker, jag hatar min kropp till 100%, inte ens 2% av mig gillar hur min kropp ser ut, jag är fullständigt missnöjd med hur jag ser ut. Jag känner mig fruktansvärt hemsk som människa, jag känner mig fullständigt värdelös på att leva för allt jag gör är att jag ställer till det för mig själv på ett eller annat sätt, omedvetet eller medvetet och jag hatar det, jag verkligen avskyr det.
Jag föraktar mitt utseende, jag föraktar min röst, mitt skratt, min kropp som helhet och bitvis.
Jag vet inte hur jag ska kunna leva när jag inte kan hantera mig själv, jag trivs inte i mitt skal, jag trivs inte alls. Jag vill säga hejdå till min använda kropp och få en ny, en fräsch kropp utan en skråma, inga fräknar, inga ärr som påminner mig om den dåliga tiden, den riktigt dåliga tiden, jag vill ha en ny kropp utan några bristningar, en kropp som inte fött ett barn.
En kropp som inte fött ett barn!!
En kropp som inte fött ett barn!!
En kropp som inte fött ett barn!!
Jag vill ha ett nytt psyke med, jag hatar mitt sätt att resonera, jag hatar mitt sätt att tänka på, jag hatar min inre röst, jag hatar mitt hat till allt i världen.
Jag förstår inte varför viljan att vilja leva ett bra och långt liv ska vara så svårt att hålla liv i.
Jag önskar jag hade en ny kropp, ett nytt sätt att tänka på och inga traumatiska minnen från barndomen som ständigt gör sig påminda.
Jag önskar jag var ren, lika ren som renligheten själv, fri från minnen, fri från ärr, fri från allt.
fredag 29 juli 2011
Having no future
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja kunna skriva här.
Det känns som om det tar emot att skriva något personligt även om hela min hjärna är fullproppad med ord som måste komma ut. Varje gång jag försöker skriva något här slutar det med att jag raderar allt jag skrivit och skiter i att publicera något.
Jag får prestationsångest, jag tänker att jag måste prestera perfekt annars kan jag inte publicera något, men det är aldrig så att det jag gör blir nog så inget blir publicerat.
Jag är inte direkt rädd för andras åsikter just nu, jag är mest bara så rädd för mina egna eftersom det är dem som styr mig och de är dem som intalar mig att vad jag än gör så kommer ingenting vara bra nock.. Jag lever i mitt egna lilla fängelse, friheten ligger långt fram i framtiden, så långt bort att jag inte kan se det vid horisonten.
Med största sannolikhet så har jag hamnat i en svacka. Ända sedan jag kom hem från Stockholmsresan, sedan jag fick brevet från Fk- som säger att nu ska du söka jobb även om du inte är stabil nog i livet eller har någon fullständig gymnasieutbildning. Har jag mått sämre och sämre, jag kan sitta i flera timmar utan att kunna förmå mig själv till att göra någonting eftersom vad jag än tänker på så får jag ångest. ( Bara nu när jag sitter här och skriver så får jag ångest, prestationsångest).
Igår fick jag panik när jag inte visste om jag ville följa med pojkvännen till en Warhammer träff eller inte. Saken är den att desto mer jag tänkte på desto mer panik fick jag och det började likna en mindre panikångest attack. Till slut räddade pojkvännen mig omedvetet när han sa att han ville att jag skulle följa med.
Idag har jag inte gjort så mycket mer än att måla klart en Warhammer gubbe, ett jobb som jag har för tillfället, har inte kommit så långt med detta dock, de tar lång tid att få alla gubbar klara.. Mycket små detaljer o mycket som lätt kan bli fel om man inte är försiktig, är man inte försiktig får man måla om samma område ett par gånger och då tar det ännu längre tid.
Har kollat på många South Park avsnitt under tiden och sedan har jag inte fått gjort mer, har klappat lite på katterna som är inne för en gångs skull, tack vare det regniga vädret...
Det känns som om det tar emot att skriva något personligt även om hela min hjärna är fullproppad med ord som måste komma ut. Varje gång jag försöker skriva något här slutar det med att jag raderar allt jag skrivit och skiter i att publicera något.
Jag får prestationsångest, jag tänker att jag måste prestera perfekt annars kan jag inte publicera något, men det är aldrig så att det jag gör blir nog så inget blir publicerat.
Jag är inte direkt rädd för andras åsikter just nu, jag är mest bara så rädd för mina egna eftersom det är dem som styr mig och de är dem som intalar mig att vad jag än gör så kommer ingenting vara bra nock.. Jag lever i mitt egna lilla fängelse, friheten ligger långt fram i framtiden, så långt bort att jag inte kan se det vid horisonten.
Med största sannolikhet så har jag hamnat i en svacka. Ända sedan jag kom hem från Stockholmsresan, sedan jag fick brevet från Fk- som säger att nu ska du söka jobb även om du inte är stabil nog i livet eller har någon fullständig gymnasieutbildning. Har jag mått sämre och sämre, jag kan sitta i flera timmar utan att kunna förmå mig själv till att göra någonting eftersom vad jag än tänker på så får jag ångest. ( Bara nu när jag sitter här och skriver så får jag ångest, prestationsångest).
Igår fick jag panik när jag inte visste om jag ville följa med pojkvännen till en Warhammer träff eller inte. Saken är den att desto mer jag tänkte på desto mer panik fick jag och det började likna en mindre panikångest attack. Till slut räddade pojkvännen mig omedvetet när han sa att han ville att jag skulle följa med.
Idag har jag inte gjort så mycket mer än att måla klart en Warhammer gubbe, ett jobb som jag har för tillfället, har inte kommit så långt med detta dock, de tar lång tid att få alla gubbar klara.. Mycket små detaljer o mycket som lätt kan bli fel om man inte är försiktig, är man inte försiktig får man måla om samma område ett par gånger och då tar det ännu längre tid.
Har kollat på många South Park avsnitt under tiden och sedan har jag inte fått gjort mer, har klappat lite på katterna som är inne för en gångs skull, tack vare det regniga vädret...
torsdag 28 juli 2011
About me...
Jag är ett kattälskande, konst freak som bor tillsammans med min pojkvän i ett hus tillsammans med två andra och två underbara katter och tre hemska skällande små hundar... Jag har 19 tunga år bakom mig och nu hoppas jag på det bästa eller jag försöker att hoppas även om det inte alltid går så bra.
Det har funnits mycket destruktivitet i mitt liv och jag har inte alltid det så lätt med att släppa taget om detta, det destruktiva och det dåliga som har hänt mig har blivit som en trygghet för mig och nu ska jag försöka bryta mig fri från denna trygghet och ge mig ut i det okända, d.v.s. det bra måendet.
Jag har genomgått en behandling på ett behandlingshem, fått en diagnos och har varit sjukskriven p.g.a. min diagnos och mina förhinder i arbetslivet och studeringlivet i snart ett år.
Det har funnits mycket destruktivitet i mitt liv och jag har inte alltid det så lätt med att släppa taget om detta, det destruktiva och det dåliga som har hänt mig har blivit som en trygghet för mig och nu ska jag försöka bryta mig fri från denna trygghet och ge mig ut i det okända, d.v.s. det bra måendet.
Jag har genomgått en behandling på ett behandlingshem, fått en diagnos och har varit sjukskriven p.g.a. min diagnos och mina förhinder i arbetslivet och studeringlivet i snart ett år.
Den döda tiden spenderas genom att grubbla, fotografera, leka med katter, spela olika mmorg spel och rollspel, kolla på filmer och serier och små tränar när jag känner för det.
Denna bloggen kommer innehålla en hel del.
Foton från vardagen, inlägg från vardagen, recensioner och andra små saker.
Denna bloggen kommer innehålla en hel del.
Foton från vardagen, inlägg från vardagen, recensioner och andra små saker.
Short info about me
Namn: VivviÅlder: 19
Stad: Nybro
Status: I ett lyckligt förhållande med J.
Stjärntecken: Skytt
Utbildning: 1 år på estetiska design o entreprenör programmet samt 1 år på estetiska författarprogrammet.
Intressen: Foto, konst, spel, djur, natur, historia, musik, kunskap, skriva.
onsdag 27 juli 2011
Mjaauuuu
Mjaaauuuuu....
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja presentera mig själv. Jag vet heller ej hur stort intresset är för att läsa om mig heller, vilket gör att det är väldigt svårt att veta hur man ska skriva om sig själv, hur personlig man ska vara osv. Men jag tror jag väljer o vara lite personlig, fast inte just nu. För har ingen större lust med att skriva något personligt. Har en av mina mindre bra dagar, sovit dåligt, drömt konstigt och hemskt och legat vaken i flera timmar utan att kunna röra på mig osv.
I vilket fall som...
Jag hade tänkt fylla denna bloggen med bilder, massor av bilder i förhoppningsvis bra kvalité, även inlägg om saker som jag ser fram emot och saker som händer och sådant. Ska se om jag kan hitta en bra modell för presentation som kan vara lämplig.
Mjaauuuu
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja presentera mig själv. Jag vet heller ej hur stort intresset är för att läsa om mig heller, vilket gör att det är väldigt svårt att veta hur man ska skriva om sig själv, hur personlig man ska vara osv. Men jag tror jag väljer o vara lite personlig, fast inte just nu. För har ingen större lust med att skriva något personligt. Har en av mina mindre bra dagar, sovit dåligt, drömt konstigt och hemskt och legat vaken i flera timmar utan att kunna röra på mig osv.
I vilket fall som...
Jag hade tänkt fylla denna bloggen med bilder, massor av bilder i förhoppningsvis bra kvalité, även inlägg om saker som jag ser fram emot och saker som händer och sådant. Ska se om jag kan hitta en bra modell för presentation som kan vara lämplig.
Mjaauuuu