Det har varit en lugn skoldag men jag känner mig trots det väldigt sliten och ångestfylld. Känner mig som en allt för uppblåst ballong, fylld av alldeles för mycket ångest. Jag kommer spricka snart, fasaden kan bara hålla så länge om man säger så.
Jag sitter rastlös framför datorn och är oförmögen till att kunna skriva något på mina skolarbeten. Jag har fått två nya skolarbeten idag, ett som ska vara klart på fredag och ett som ska vara klart nästa vecka.
Upplägget på min historia kurs har ändrats och blivit allt mer tajt och jag känner mig väldigt pressad pga detta. Det dröjer inte allt så länge innan man ska ha prov i antiken och medeltiden...
(Kommer få plugga på mitt sportlov, v.8.)
Jag känner mig lite smått vilsen i allting, jag kämpar för att vilja och orka att ha lusten att leva samtidigt som det känns allt mer meningslöst att göra någonting för världen är så hemsk och vidrig. Det känns inte som om jag hör hemma någonstans alls.
Jag känner mig sliten och grå. Önskar jag bara kunde släppa taget för en liten stund och bara ta det lugnt men ångesten gnager mig.
Jag får ångest så fort jag tänker på läxorna, en uppgift speciellt som är nästan omöjlig.
Jag får ångest så fort jag ser mig själv i spegeln för jag är så jävla tjock.
Jag får ångest av att åka buss.
Jag får ångest av allting känns det som. Bara tanken på livet gör mig ångestfylld.
Urkblehfuckshitasholeblehvillinteorkarinte
Bye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar