Photo update

Once again

Jag har gått och klurat på vilka ämnen jag ska välja nu när jag ska skriva in mig på skolan. Jag har bestämt mig för fyra nu men jag behöver en till 100p om jag ska kunna ansöka. Det är svårt att komma på det sista, vet inte varför det sista är så svårt att bestämma sig för men på något vis så känns det svårare.
Kom under tiden jag satt och funderade på att jag måste ha betygen från gymnasiet påskrivna innan jag kan skicka in inskrivningen, vilket är något som jag fortfarande jobbar på indirekt. Väntar på ett brev som ska komma hem från skolan i Täby och väntar på att jag ska ha lyckats övertala skolan i Malmö att skicka betygen hem till mig istället för att jag ska behöva åka ända ner till Malmö för att få dem påskrivna.

Annars så går dagarna, vet inte till vilket ändamål men tiden går och imorgon är det tid igen för att besöka Media market som nu nästan har blivit en vana. Nu har det återigen gått en vecka och jag har än inte fått något besked om framgång med min laptop som verkar för tillfället vara på någon verkstad och som ingen är villig att ge tillbaks till mig... Jag åker dit imorgon med kunskapen om att jag inte kommer få min laptop med mig hem men jag åker dit för att jag vill fan inte ge mig, jag vill vara ett jobbigt moment var vecka som kommer och stör och snart börjar mitt snälla mottagande av absolut ingen info eller hjälp ta slut. Vet inte hur länge till jag orkar vara "snäll" och samarbetsvillig men snart känner jag på mig att jag kommer inte kunna hålla mina tankar för mig själv, snart får någon oskyldig en ordentlig utskällning och dåligt bemötande... Vet inte om det kommer hända imorgon men någon längre tid kommer jag inte orka stå ut med denna dåliga servicen.
Jag vet inte hur lång tid det har gått nu som denna processen har varit igång, men jag skulle gissa på att det närmar sig 3 månader... Tre månader utan en ordentlig dator, tre månader av felbedömningar och misstag, jag är fan en missnöjd jävla kund....

Jag saknar faktiskt att ha en dator, men jag saknar dock inte den som jag skickat in på lagning för den är inte bra alls, byggd för att gå sönder mer eller mindre. Jag ångrar faktiskt mitt köp, ångrar att jag inte köpte en stationär dator. :/
Aja, ska inte fokusera på det. Vet inte vad jag ska fokusera på men får se vad jag ska hitta på nu

Hard times

Jag har nyss vaknat och är fortfarande ganska trött, har märkt att jag har för vana nu att vakna väldigt tidigt även om jag går och lägger mig efter midnatt...

Det är mycket som har hänt sedan jag skrev något här sist.
Anledningen till att det har varit ett uppehåll med skrivandet är för att det som har hänt har varit omfattande för mig och väldigt jobbigt för mig, många saker på en gång, jag har inte ens kunnat sova utan att problemen följer med mig i drömmarna.

I lördags var det nu 1 år sedan jag födde ett oönskat barn till denna världen, kan säga att det kändes konstigt. Det blev många flashbacks under dagen och dagen tycktes aldrig vilja ta slut...

I torsdags var jag iväg på ett möte med personligt ombud igen, jag bestämde mig för att plugga är det jag ska göra så vi ringde till Nybro komvux och bestämde möte med studievägledaren.( Och idag ska jag träffa honom halv två...)
Vi försökte även ta reda på mina gymnasiebetyg som jag behöver ha med mig idag på mötet men vi hade inte någon större tur med det, men vi maila dem på skolorna och redan samma dag svarade en av två skolor mig tillbaks och jag fick ett betyg. Men fick reda på av personligt ombud att det måste vara påskrivet, vilket detta inte var men de på skolan sa att de skulle skicka det till mig nu denna veckan...
Får se om jag kan ha någon nytta av ett opåskrivet betyg när jag har med mig det idag på mötet, man kan se det som att vi har iaf fått reda på vilka ämnen som jag läst och vad för betyg osv. Får se vad som händer helt enkelt.

I torsdags var vi även och besökte Media market om min laptop igen, det verkade som om mitt problem hade bara legat på en hylla en vecka sedan vi var där sist och ingen hade rört det så det hade inte blivit något framsteg... och han vi pratade med denna gången sa mer eller mindre att de på Acer förmodligen håller på den eftersom jag inte ska ha rätten att kräva någonting av dem om de ger mig min laptop nu, förstod inte vad han mena men han sa det väldigt fult, typ lix ah de lämnar nog tillbaks den när de vill eller om de vill....
Fick ingen försäkran om att något skulle hända till denna veckan men ska ändå åka förbi där när vi ändå är i Kalmar. Förhoppningsvis så har hon som vi haft innan där igen och då kanske det kan bli lite bättre.

X_X

Jag vet inte om andra uppfattar detta som jätte jobbigt men för mig känns det som ett slag under bältet.
och det känns nästan som om jag kastar mig in i saker som jag inte har någon aning om, spec nu med det här att plugga, jag vet ärligt talat inte hur det ska gå eller hur det ska gå ihop ekonomiskt... Och på sommaren har jag ingen aning, antar att det blir inget Stockholm för mig iaf eller någon medeltidsveckan heller.
Den ersättning som man får från csn täcker knappt vad man behöver för att överleva, jag undrar hur det är tänkt att man ska klara sig på denna ersättningen om man bor i en lägenhet som ska betalas var månad. :(
Det är nog inte genomtänkt...


Mina tankar kring mötet är blandade, jag är nervös men samtidigt nyfiken... jag oroar mig redan inför skolstarten om vi kommer så långt på mötet idag, jag oroar mig för hur jag ska ta mig dit och tillbaks och hur jag ska kunna överleva på så lite pengar i månaden med en fast kostnad av busskort, 420kr i månaden...
jag vet int hur det ska gå...

On the otherside

Jag känner mig väldigt ensam i allt som jag står inför, det känns som om jag står ensam mitt på öde mark och har ingen destination.
Det valet som jag nu står inför känns omöjligt, för jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet helt enkelt inte vad jag vill och inte vill göra.
Hur ska jag kunna få in pengar? Vad vill jag göra nu?
Vad klarar jag av att göra? Vad vill jag göra i framtiden? Framtidsplaner?
Vad vill jag jobba som? Hur ska jag få jobb?
Ska jag jobba? Ska jag plugga?

Jag har kollat upp vad som finns att välja när det kommer till att plugga och jag vet inte om något känns intressant, jag känner bara ångest och nervositet samt oro för allt som jag måste klara utan att veta om jag ens klarar av det.
Jag vet inte vart min gräns på vad jag klarar av och inte klarar av är och jag vet också att det enda sättet att få reda på det är att prova olika saker men jag vågar inte prova. För chansen att jag klarar det är 50/50, och jag klarar inte av att tänka att det kommer gå bra*, jag tänker bara att det kommer misslyckas och jag kommer bli mer utfryst från samhället än vad jag redan är.

Jag vet ungefär inte vad det är för mening med att plugga, ökar det ens chanserna att jag får ett jobb, troligtvis inte, det enda jag kan se att jag kan få ut av att plugga är att jag har något att göra, kanske alldeles för mycket för mig vem vet, och att jag kan få csn och ansöka om bostadsbidrag eller något i den stilen.
Men annars känns det bara som, vad är det för mening?

Vad ger mig mening för det första?

Det skrämmande i det hela är att jag har saker som ger mig mening men jag vågar inte erkänna dem för mig själv, jag är van vid att inte känna någon mening och trots att jag hatar att inte känna någon mening så känns det ändå motigt att känna någon hoppfullt. Det tar emot att ha något att hoppas på för hoppas man finns alltid chansen att man blir besviken eller sviken...

Imorgon har jag möte med personligt ombud igen och då ska vi se vad jag har besämt mig för, heh, får se vad de ska bli då... Det känns lättast att bara ge upp men jag vet inte, jag vill inte ge upp.

On the inside of the
BUBBLE

far away from reality...

Idag har jag varit på mötena, först ett möte med personligt ombud och sedan ett möte med psykologen.

Mötet med personligt gick bra, man kan nästan kalla det för informationsmöte eftersom det handlade bara om vilka alternativ som jag har nu när jag fått avslag. Jag har totalt tre alternativ att välja mellan och jag måste snart välja vad jag ska göra i framtiden för desto längre tid det tar för mig att bestämma mig för vad jag vill göra, desto längre tid kommer jag behöva klara mig utan pengar.
Jag vet dock inte vilket som är bäst och det första jag måste besluta mig om är om jag ska överklaga på FK:s beslut eller inte. Efter det ska jag besluta mig om hur jag ska göra med framtiden, vart jag ska vända mig nu och få hjälp.
- Jag kan välja och skriva in mig på AF, arbetsförmedlingen, och sedan gå till socialen för att få ekonomiskt bistånd, men då får jag även krav från socialen som jag inte är redo att hantera...
-Jag kan annars sjukskriva mig en tid framåt och få ekonomiskt bistånd från socialen och få hjälp från psykolog.
-Jag kan även välja att plugga upp mina gymnasiebetyg men som det ser ut just nu är jag för gammal för att börja om gymnasiet och för ung för att kunna skriva in mig på Komvux... Så jag måste vänta tills nästa intagning vilket är på hösten nästa år...

I mina tankar har jag kommit så långt att jag vet att jag inte kommer gå till arbetsförmedlingen, det är inte värt det besväret och jag känner även att jag inte klarar av att gå dit eftersom kraven på mig blir för höga och då är det stor risk för att jag går bakåt i utvecklingen istället för framåt..
Så det lutar mest åt just nu att kolla upp vad det finns att plugga på komvux här i Nybro, kolla upp åldersgränser osv, försöka få kontakt med läkare som kan skriva mig ett sjukintyg och sedan gå gemensamt med pojkvännen till socialen och även ha personligt ombud med oss...

Mitt möte med psykologen gick sådär, jag var totalt slut efter allt vi pratat om på mötet med personligt ombud och kände heller inte att det var någon större mening med att prata längre eftersom det var sista gången nu på jag vet inte hur länge som vi träffas.
Passade dock på att lämna ett meddelande när jag var på psyk-mottagningen till läkaren att hon ska kontakta mig omgående, får se om hon ringer mig nästa vecka som de som skrev meddelandet lovade.... x_X

Dagen har varit olidlig men jag slapp iaf åka till träningen pga det taskiga vädret.
Jag har inte haft någonting att göra under hela dagen, jag har bara haft det tråkigt mer eller mindre och tråkigt har jag fortfarande.
Min ångest är tillbaka som väntat och imorgon är det tid för två möten, ett som jag har längtat till och ett som jag inte har längtat till alls, jag vill bara få det överstökat.
Imorgon är det troligtvis den sista gången på ett bra tag nu som jag träffar min psykolog eftersom nästa gång vi skulle ha träffats så har jag hunnit bli kostnadsskyldig för att jag fyllt 20 år så jag har med andra ord inte råd att gå dit eftersom jag har inga pengar i stort sett, de jag har de måste endast gå till mat. Men det känns lite obekvämt att gå till psykologen imorgon för att det är förmodligen sista gången och ja då känns det konstigt, vet inte vad man ska säga osv. Vad är det för mening i princip, så känns det...

Jag hoppas iaf på att mötet imorgon med personligt ombud går bra för det är det som betyder något just nu, det är just nu bara hon på personligt ombud som kan hjälpa mig.

Jag vet inte, för övrigt känns det som om jag går under och jag vet inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra. Jag mår bara dåligt och ångesten är kämpig att hantera.

Jag kom nyss på en sak, jag saknar STOCKHOLM!
Jag kom på en till sak, JAG OGILLAR SKARPT MIN PSYKISKA SJUKDOM
Jag kom på ännu en sak, JAG VILL INTE ÅKA NÅGONSTANS IDAG

Jag har ingen lust att varken träffa eller försöka vara social idag, jag har inget att säga, inget bra iaf.
Mitt avslag från FK har börjat sjunka in och det känns ärligt talat inte bra alls.
Det känns så förnedrande och jag är fullständigt maktlös som alltid när det kommer till dessa saker.
Det känns verkligen som om ingen bryr sig och det känns inte rätt att bli bedömd av någon som aldrig träffat mig, hur kan de då göra en rättvis bedömning om de inte ens har träffat dig?
Fick hem avslagsbrevet från FK i fredags, det stod att jag inte kan få hjälp av dem och att jag får ta hjälp någon annanstans för de anser att jag kan jobba... Så då får jag gå till Socialen och Arbetsförmedlingen och säga som det är, FK vill att ni ska hjälpa mig, hjälp mig!
Jag undrar om det ens är någon som orkar ta ansvaret och hjälpa mig när de får höra om alla mina besvär. :/ Tror ärligt talat inte att någon arbetsgivare är villig att ens ge mig en chans.


Jag kom på ännu en sak, JAG HATAR MIN LAPTOP!

Det var meningen att jag skulle typ få hem den i torsdags, pojkvännen hade ringt och pratat med dem på Media Market och de hade sagt att den skulle vara där definitivt på torsdag så dit åkte jag och pojkvännen igen men inte fanns där någon skunkig liten skit-laptop att hämta hem...
Jag hoppas på det värsta, att någon har slarvat bort den i någon budbil och då måste någon stå skyldig mig och då får jag äntligen pengar tillbaks kanske :O
Den där laptopen är ett lost case, jag kommer väl få hem den nästa vecka men jag vet inte vad jag ska ha den till. Det problemet som den modellen har kommer återkomma igen så fort jag börjar använda den så är det bara till att se hur länge den håller innan den blir överhettad igen och stänger av sig själv... Kanske håller den en månad, kanske håller den några månader, kanske så fungerar den inte alls ens när vi får hem den igen för tredje gången...
It´s a lost case...

ACCESS DENIED

Jag har fått avslag på min omprövan.
Fick ett mail från personligt ombud som hade blivit uppringd av FKoch fått reda på hur de beslutat, jag har än själv inte fått något brev hem så jag vet inte varför jag fick avslag än, på vilka grunder de grundade sitt beslut, sitt j**la f*cking AVSLAG. Men men, vad gör det, det är inte så att mitt liv blir väldigt mycket mer komplicerat och svårare för det här o nej livet leker

X_X

På ett vis så är jag inte det minsta förvånad att det blev så som det blev, innerst inne trodde jag knappt på omprövningen, jag menar vad skulle få dem, FK att ändra sitt beslut som de redan tagit och som de gillar? Som de tjänar på med andra ord?
Varför skulle någon bry sig om vad som händer mig.

De säger att i Sverige kan man inte bli hemlös eller bli uteliggare, men det är så fel för vi har en massa uteliggare i Sverige och varför är de uteliggare? För att samhället bryr sig inte, vem har på den senaste tiden lagt någon större tanke åt dem? De är utslängda från samhället, det finns ingen som vill hjälpa dem för de finns ingen vinst att dra ut så därför ses den människan inte värdig att hjälpas.
Det märks ganska tydligt nu mera att man inte lever i ett välfärdssamhälle längre, allting ska dras in på, allting ska bli sämre för de som redan har det dåligt och de som har det bra ska få det ännu bättre. Vi som är fattiga vi kommer alltid förbli det och vi kommer alltid bli smutskastade.
Se på USA tex, vi går mot deras ekonomi, allting ska man dra vinst på, tom skolor ska man tydligen dra vinst på...

Det finns inte längre värde i människan, personen, det finns bara värde i pengar, vinst. Alla vill bli rika, alla vill leva drömmen och för att några få ska få leva ut sin dröm ska resten gå i fattigdom... YAY

Nej jag blir faktiskt trött på att hela tiden mötas av motgångar och jag vill inte låta motgångarna styra mig, fast det är nog den enda kraften jag har att gå på. Att klamra mig fast vid och inte ge mig, att inte ge vika, kämpa för mina rättigheter som egentligen är självklara men inte numera, känns inte som det iaf.

Jag tror mina tankar, politiska osv, är väldigt mycket grundade på orättvisor och det är inte säkert att de ens är verklighetsbaserade men min värld ser ut såhär... Andra får tycka vad de vill men såhär tycker jag...

Bleh, nej nu drar jag mig undan från verkligheten ännu mer och vill fan inte ut igen på länge O_O

Jag känner mig mer avslappnad än på väldigt länge, jag får lycka varje gång jag är nära min lilla kitten Alita och det känns väldigt skönt att ha henne som stjäl ens uppmärksamhet för skulle man behöva tänka på allt det andra som pågår omkring mig så skulle jag förmodligen snart gå under.

Min dator är fortfarande inne på lagning, det har blivit något knas med hela situationen, media market bad mig ringa dem och så min pojkvän gjorde för jag kunde bara inte, de sa att de skulle ringa upp mig men de har de inte gjort så nu måste vi ringa dem igen och se vad som pågår. Vet snart varken ut eller in, jag har ingen aning. Det verkar nästintill omöjligt att få sin dator reklamerad och få pengar tillbaks eftersom det handlar om ACER, alla andra bolag som gör elektronik osv skulle acceptera förhållanden men inte ACER...
Och nu enligt Acer så är dvd spelaren sönder och det kostar 1600kr att laga, YAY!
Jag vet som sagt inte, jag orkar inte dra samma visa om och om igen. Är bara så trött på skiten...

Nu i veckan på tal om annat så är det meningen att jag ska få beslutet om min omprövning från FK. Efter 9 veckors väntan ska det komma, det är ju inte säkert att de verkligen håller vad de säger men man kan alltid hoppas att ett brev finner sig till min brevlåda nu innan veckans slut. Mitt personliga ombud ska försöka få tag i dem och se om jag kan få beslutet lite tidigare iva tele, får se hur det går, hon skulle ringa dem antingen idag eller igår så jag tror jag ska få ett mail idag kanske.
Man kan bara hoppas på att min väntan är över snart så att jag kan gå vidare och på något sätt börja få ordentligt med hjälp.

Annars så ökar pengar bristen, jag måste nu mer ta fram mina myntpengar och leva på dem för ja, så lite är det kvar nu... Men det är väl tur att jag har mycket mynt pengar så det lär räcka denna månaden ut och lite till XD

En annan sak som har kommit fram är att efter att jag fyllt år kommer det kosta att gå till psykologen, typ 100-200kr, något som jag inte har råd med så antagligen så är det kanske den sista gången som jag träffar henne nu nästa måndag för sen efter det blir jag 20 och då har jag inte rätt till mer grattisvård... woho för det :(


Jag är glad för att jag slipper tänka på detta mer än just nu för tillfället eftersom så fort jag ser Alita så glömmer jag det och bara tänker på hennes bästa och försöker göra henne och mig själv glad.
Vilket är skönt för annars hade jag nog inte pallat...

Alita

 Denna lilla tötnosen har jag haft fullt upp med sedan i onsdags förra veckan då även min pojkvän fyllde år. Vi hämtade hem henne en bra bit utanför Växjö där vi även passade på att handla saker inne på HelgesHåla till pojkvännen. Vi fick med andra ord äntligen tag i magic the gathering kort som vi letat efter i månader men som är slutsålda överallt.
Jag är otroligt kär i henne, min lilla söta Alita. Hon kommer från ett hem där hon har blivit vanvårdad. Hon som tog hand om henne fick avmaska henne tre gånger för hon var så full av mask, gubben som hade haft henne innan hade inte matat henne så när vi fick hem henne var hon fortfarande mager, det är hon än men det tar sig.
Bortsett från det hon har varit med om så är hon en helt vanlig kattunge, hon har sina jägarinstinkter intakta, hon hoppar runt och leker med allt som hon kommer åt och älskar att ligga o bli klappad.
I början fräste hon åt allt och alla, det tog ett par dagar innan hon slutade upp med det, nu är det bara våra andra katter som fortfarande är rädda, dvs fräser och har sig, för henne medans lilla Alita bara är nyfiken och vill hälsa...
Hon gör stora framsteg varje dag och hon ger mig lycka. Man kan säga att hon lyser upp i mörkret, hon är verkligen underbar.

Fuck u ACER

Jag har nyss vaknat och upptäckt att jag sovit alldeles för lite och att klockan är alldeles för lite. Jag har drömt helan natten om att jag ska hämta kattunge, har faktiskt för två dagar sedan hittat en kitten som jag vill ha och om den är kvar idag så kommer vi att hämta den. Så jag har antagligen varit lite orolig för att kitten inte ska vara kvar, har faktiskt drömt om det hela natten. Jag minns de olika versionerna fortfarande, jag har drömt om att katten är där men inte ser ut alls så som på bilden, att den är jätte söt men att någon annan kom in och tog den ifrån mig och att jag fick hem med mig katten och att katterna här hemma bråkar. Det är många versioner av vad som kan hända idag och jag är rädd för att jag kommer bli besviken om den lilla söta kitten inte är kvar..

Något annat som indirekt händer idag är att min pojkvän fyller år och igår var vi och förfirade genom att gå på bio och se Tintin filmen, idag firar vi genom att vi kanske ska åka ut på äventyr och hämta hem kitten och på fredag och lördag ska vi på en medeltidsmatfest, som vi i svärdsträningsgänget har ordnat med och sådant.
På festen ska även pojkvännen elda, vi ska äta medeltidsrätter och dricka mjöd, iaf lite för min del.
För er som inte vet något om mjöd så kan jag berätta att det är en typ av öl som kommer ifrån medeltiden, den är väldigt söt och väldigt stark med, om man jämnför med 5% öl så är denna oftast 12%.
Man blir med andra ord rätt påverkad av ett krus så det blir inte så mycket drickande. Speciellt om man har så lite tolerans för sprit som jag har nu, har inte druckit sedan midsommar och då drack jag alldeles för mycket X_X

Igår var vi som sagt och såg bio, vi gjorde även en massa andra ärenden, vi handla inne på coop, vi gick i stan, vi åkte till Media market för att ja, vi fick härom dagen ett brev hem från dem som sa att de skulle nu byta ut moderkortet och en dvd spelare som var sönder för 1600kr.
Det konstiga med det här att dvd-spelaren var inte sönder när vi lämnade in dem de andra gångerna och jag har själv max använt den 7 gånger så varför är den sönder? Så igår åkte vi till Media market, personalen som tar emot en vid service avdelningen börjar känna igen oss vid detta laget, så många gånger har vi varit där nu för denna jävla skit datorn. Vi sa som det var och expediten tyckte det var underligt att dvd spelaren var sönderoch att saker bara blir mer och mer trasiga. Vi lämnade in den för att laga fläkt och byta hårdisk, inte byta moderkortet och dvd spelaren... Jag sa ju direkt att jag vill inte se eller ens vara i närheten av denna laptopen, jag vill inte ha den överhuvudtaget, jag vill ha pengar tillbaks. Detta problemet, (datorn), är en av de sämsta modellerna som gjortsoch saken är den att de problemet som uppstår kommer hända igen om jag nu tvingas ta tillbaka den, det är bara en tidsfråga. Datorn kommer ha samma överhettningsproblem ju mer jag använder den och nästa gång det händer så kommer jag inte ha garantin kvar utan bara en trasig dator som blir så varm att tangenterna bränner mig.
Det som gör saken ännu värre nu är att man har fått reda på av personalen att ACER är de som är minst konsumentvänliga, det är inte många som de har haft hand om och hjälp som har haft acer som fått sina pengar tillbaka och de har fått stå ut med mer skit än jag. Så det ser inte så ljust ut.
Och sedan har vi då mig i allt detta, olycksfågeln i stort sett som inte har tur med ett endaste. Så som det ser ut nu kommer jag inte ha en dator på väldigt lång tid, säkert inte förrän nästa år, för så som min ekonomi är just nu så kommer det nog ta ett tag att reparera så pass mycket så jag har råd med en bra dator som inte går sönder för mig hela tiden....

Denna dator är av märket ACER, ett märke som jag avråder folk att köpa om de inte vill kasta sina pengar i vasken!!


Jag har en känsla av att det finns mycket som pågår omkring mig och det känns som om allt står mer eller mindre stilla, iaf på ekonomifronten. Och på andra fronter ser det bara tragiskt ut, iaf med datorn...
Så när man sedan kommer hem efter gårdagen och ser att någon jävla alkoholist har varit och rotat bland våra saker och ändrat möblerna igen för tredje gången blir man ganska jävla ledsen.. Och sedan dessutom gjort så att en sak saknas med, gör mig så jävla förbannad.
Jag menar måste världen vara emot mig på alla plan?

Lider lite av tristess, sitter och bläddrar igenom mina gamla bilder som jag har på en extern hårddisk, tänker på hur det var då, hur jag mådde då och vem jag var då...
Väntar på att klockan ska springa iväg igen som vanligt men tiden går väldigt sakta, precis som vanligt.
Har kollat ikapp mig på Hung serien under hela morgonen så nu har jag för tillfället inget att kolla på... Men tror jag har fler serier att kolla på, som t.ex. Dexter, Bored to Death, men har för tillfället ingen lust att kolla på något, vill bara att min pojkvän ska vakna och ge mig något att tänka på eller prata om för den delen.

Tänkte att jag skulle bjuda på väldigt gamla bilder på mig, inte jätte gamla men de är minst två år och vissa är äldre. Hatar dock det faktum att jag har förlorat mestadelen av mina bilder som jag tagit eftersom en extern hårddisk krascha för mig, annars hade jag haft bilder från 2006 om inte från tidigare år...
Det ser säkert lite missplacerat ut men man kan inte göra så mycket bättre i blogspot...

Jag vet inte riktigt varför men jag känner mig väldigt uttråkad, trött på att göra samma sak dag ut och dag in.
Jag känner mig nästan trött på livet, trött på att behöva känna.
Jag är trött på att behöva gå upp var morgon, jag är trött på att behöva kämpa för att få tiden att gå.
Jag vet inte vad jag vill göra i mitt liv, vad jag vill jobba med, vem jag som person vill vara och det är nog också därför jag inte känner någon större glädje eller sorg inför livet eller döden. Jag vill inte leva men jag vill inte dö.
På något vis så känner jag mig bara så innehållslös, som om jag inte har någon identitet, som om jag är ingenting och kommer alltid förbli ingenting. Jag känner mig vilsen och maktlös till att kunna påverka någonting.
Vem är jag
Vad vill jag
...

Kanske denna trötthet på livet i allmänhet finns för att det är mycket i mitt liv nu som inte går så bra..
Jag har inte någon bra ekonomi,
ingenting verkar gå framåt och allting står stilla eller tar väldigt lång tid,
min dator är inne på lagning för andra eller tredje gången,
jag har ingen att prata med bortsett från min pojkvän,
jag letar varje dag, morgon och kväll efter en kattunge men tycks aldrig hitta någon som jag vill ha,
jag inte vet vad jag vill göra i mitt liv.
vår svärdsträningsgruppsledare måste flytta pga ekonomiska orsaker och det känns som om gruppen kommer försvinna... ( åker iväg varje söndag och tränar svärd, eldstav, poi poi)

Jag har ingen aning om vad jag ska göra med mig själv, jag vet inte vad jag klarar av längre och vad jag inte klarar av. Och jag känner mig identitetslös, allt jag har är min psykiska sjukdom, vem är jag utan den?
Är jag ens någon utan min psykiska sjukdom eller har jag blivit min sjukdom?

Det jag saknar mest just nu är att ha en liten kattunge springandes runt mina ben, en som biter lekfullt på ens tår och fingrar, en kattunge som är så liten att man kan plocka upp den med en hand och utan att den försöker klösa en eller komma ur mitt grepp. Jag saknar att kunna börja om på nytt med en katt och jag saknar att ha en kattunge, att kunna vara dens bästa vän som tar hand om den och ger den allt den kan tänkas vilja ha. Jag vill ha en liten kattunge, en hårig liten ljus sak som är underbart söt och ljuvlig.

På tal om något helt annat...
En sak som jag reagerat på är att julsakerna har verkligen blomstrat i affärerna nu de senaste dagarna, det är så mycket julsaker nu att det gör mig rädd. Du kan köpa julgransbelysning inne på Willy´s, du kan köpa julgodis på Ica och du kan till och med köpa glögg... Men en sak som du inte kan köpa är det som är det bästa med julen enligt mig, LUSSEKATTER, det är ingen som säljer lussekatter men de säljer precis allt annat som kommer vid julens tider. Du kan köpa glögg men du kan inte köpa lussekatter, blir fan nästan lite arg på det här. Jag stör mig redan på det konceptet att de har redan fyllt affärerna med julpynt innan ens halloween har passerat. Men att de har allt förutom det som är det bästa, lussekatter, gör mig fan nästan lite arg, jag kommer nog snart fråga en personal inne på ica vad det är som pågår, varför finns allt förutom lussekatter...
Har de slutat att tillverka lussekatter?

Det har nu gått 6 veckor sedan jag lämnade in min omprövan till FK, än har jag inte ens fått ett brev från dem som bekräftar att de har fått mitt papper... Det känns fan inte så lovande men om detta inte går igenom så är det inte världens undergång, det finns ännu ett steg av helvetet.... Och det här med att man räknas som sambor nu gör det inte lättare med att söka ersättning..

Min dator som är inne på lagning har inte blivit klar än och jag sitter inte ens och väntar på deras sms, jag vill fan inte att den ska kunna lagas... jag vill bara ha mina pengar tillbaks och sen kan jag köpa en ny för dem, en ny som inte har trasighetens stämpel på sig.