Dagen har varit olidlig men jag slapp iaf åka till träningen pga det taskiga vädret.
Jag har inte haft någonting att göra under hela dagen, jag har bara haft det tråkigt mer eller mindre och tråkigt har jag fortfarande.
Min ångest är tillbaka som väntat och imorgon är det tid för två möten, ett som jag har längtat till och ett som jag inte har längtat till alls, jag vill bara få det överstökat.
Imorgon är det troligtvis den sista gången på ett bra tag nu som jag träffar min psykolog eftersom nästa gång vi skulle ha träffats så har jag hunnit bli kostnadsskyldig för att jag fyllt 20 år så jag har med andra ord inte råd att gå dit eftersom jag har inga pengar i stort sett, de jag har de måste endast gå till mat. Men det känns lite obekvämt att gå till psykologen imorgon för att det är förmodligen sista gången och ja då känns det konstigt, vet inte vad man ska säga osv. Vad är det för mening i princip, så känns det...

Jag hoppas iaf på att mötet imorgon med personligt ombud går bra för det är det som betyder något just nu, det är just nu bara hon på personligt ombud som kan hjälpa mig.

Jag vet inte, för övrigt känns det som om jag går under och jag vet inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra. Jag mår bara dåligt och ångesten är kämpig att hantera.