Fuck this life

Det har varit en lugn dag men en tråkig sådan.
Har mått sådär, känt ångest inför det jag inte orkar göra och känner ångest inför att visa mig ute.
Jag tror det var i förgår som jag fick en ordentlig ångestattack och det gick inte att låta bli vassa saker. Har mått relativt bättre sedan dess men ångesten biter fortfarande mig vart jag än gör eller befinner mig. Den är svår att undgå.
Jag var på skolan i tisdags och gjorde om provet i Excel, fick VG även om jag seriöst trodde jag skulle få IG igen. Så nu måste jag göra Powerpoint uppgiften som jag annars hade tänkt att jag inte skulle behöva göra.

Jag har även varit och kollat upp att man måste läsa minst 400-450 poäng för att få fullt studiestöd, något jag själv har insett att jag inte orkar med.
Jag är hemskt skoltrött och trött på många andra vis och jag vill helt enkelt inte studera mer.
Och om jag skulle läsa mindre än 400 poäng får jag inte lika "mycket" pengar som jag har fått nu under denna terminen och om jag inte får minst lika mycket pengar som jag har fått leva på nu under höstterminen kommer jag inte klara mig.
Om man studerar 100% får man sammanlagt för 20 veckor 13 980 kr
Vid 75% får man sammanlagt 10 460 kr och om man läser på 50% får man bara 6 940 kr.
Så det är helt enkelt omöjligt för mig att plugga mindre för då kommer jag inte att ha råd att äta mat eller betala för busskort ens en gång.
Det känns som en ganska hopplös situation för mig.
Det finns ytterligare ett  problem och det är att det finns inte tillräckligt med kurser som intresserar mig, jag kan inte ens samla ihop till 450 poäng eftersom det finns knappt några kurser som jag vill gå på eller som jag känner att jag har någon nytta av att gå på. Och om jag ska behöva läsa kurser som jag inte vill läsa kommer pluggandet bara bli ännu mer krävande för mig än vad det redan är.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Jag vet att jag kommer inte klara mig på mindre pengar än vad jag har nu, det är precis att det går jämt ut varje månad och om jag skulle leva på mindre pengar än det här skulle jag faktiskt inte ha råd att köpa mat till slut...
Egentligen så vet jag inte vad jag vill göra, jag skulle vilja jobba men jag har inte de erfarenheter som arbetsgivarna kräver, inte den kunskapen eller utbildningen och jag har inte körkort som majoriteten av arbetsgivarna kräver att man ska ha. Och jag har givetvis inte råd att ta körkort eftersom jag inte har knappt pengar till mat.

Hela mitt liv är som en ond cirkel och jag vet fan inte vad jag ska ta mig till längre.
Jag har ingen att vända mig till eftersom alla hatar mig för någon anledning, jag har inga vänner längre eftersom alla slutar prata med mig och det är ingen som svarar mig när jag försöker prata med dem. Känner mig ganska ensam i min situation, ensam med mina tankar som ständigt får mig att tvivla på min existens och min vilja till att existera.