Min frustration går fan inte bort, jag finner inget bot för den och jag känner mig hemskt obotlig, jag känner mig så frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen längre. Jag kan inte säga något om det till min pojkvän tyvärr eftersom han har lite med saken att göra men säger jag någonting så kommer han göra så som jag vill men bara för att jag vill det och inte för någon annan anledning och jag vill inte ha det så. Jag vill att han självmant kommer till mig och sådant så jag kan inte tipsa honom om man säger så för då blir det inte självmant utan framtvingat...
Jag driver mig själv galen med det här och jag tänker hela tiden att något måste vara fel på mig, det är alltid mig det är fel på så nu vill jag veta vad det är som gör att något jag så gärna vill ha inte inträffar någonsin. Men jag vet inte vad det är som jag gör för fel, varför det är så torrt på denna sidan.
Det finns egentligen ingen mening med att jag skriver här, för det är ändå ingen som läser, eller som bryr sig men jag tror inte heller att jag bryr mig om det för det är inte därför jag skapa denna bloggen. Jag skapa denna bloggen för att kunna skriva av mig och inget mer. Jag vill inte ha kändisskap, jag vill inte vara en populär blogg som alla vill läsa.
Jag fick nyss stearin på min hand och jag har saknat den lilla brännande smärtan, nästan likt en kick blev det för mig. Fan ibland önskar jag att jag kunde skära mig igen, inte för att jag vill ha fler ärr på min kropp, snarare tvärtom men för att det ibland underlättar att bara göra det, att utsätta sig själv för den smärtan. Se blodet komma ur jacket, känna hur pulsen ökar när man väl dragit över huden och ser hur det sedan särar på sig och blodet börjar sippra ut och rinna ner längs armen eller benet och bilda en pöl på golvet. Det är sådant jag saknar och att leka med sitt blod och behöva ta mer och mer papper för att torka upp allting gör det bara bättre.
Har ingen aning om vad jag ska göra idag. Det första blir till att sminka sig och sedan kolla på det nya futurama som kommit ut. Efter det har jag ingen aning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar