Jag känner mig ensam för att jag är relativt ensam, finns ingen som är online på min msn, inte på skype, inte på facebook och inte på bilddagboken... Det finns ingen som jag kan dela tiden med mer än mig själv.
Min pojkvän är borta hela dagarna nu, praktiserar (8 timmars dagar).
Har fortfarande inte bestämt mig för vilka ämnen jag ska plugga, det tar emot något fruktansvärt att ens tänka på det, att ta pappret i handen och läsa, ta pennan i den andra handen och skriva någonting. Det finns ingen styrka eller vilja till att klara av att fylla i pappret heller för innerst inne vill jag verkligen inte plugga.
Jag vet inte riktigt vad jag vill men plugga är inte det rätta. Jag känner på mig att jag inte kommer orka.
Min aptit är försvunnen, det känns som om jag håller på att tyna bort, försvinna lite.
Ätstörningarna är tillbaka igen, min pojkvän säger att jag är hur smal som helst men i mina ögon ser jag bara fett, för mycket hud, för mycket av allting. Att mina ätstörningar är tillbaka stör mig egentligen inte så mycket, det är bara en biverkning på mitt dåliga mående, så som många andra biverkningar. Behöver enligt min åsikt gå ner i vikt så är nästan glad för att aptiten min är borta.
Dock tappar jag energin eftersom jag inte äter något, orkar inte göra något, ligger mest under täcke och filt i soffan och slumrar till då och då. Blir yr i huvudet, kallsvettig, illamående och svimfärdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar