Olusten sitter lika fast som superlim.
Orkar och vill inte göra någonting.
Aptiten är borta, värmen slår på och det enda man orkar göra är att ligga i soffan och svettas.
Tankar om hur jag ska orka överleva i höst gör mig ärligt talat rädd och nervös. Jag vet inte hur jag ska orka, jag vet inte hur jag ska kunna överleva.
Jag kommer helt enkelt inte att överleva.