Dead end

Mina dagar går samman, jag kan knappt urskilja dem längre för det finns ingenting som händer, varje dag är lika innehållslös som den andra.
Jag känner mig väldigt rastlös hela tiden, jag går ständigt och funderar på vad jag ska göra men jag kan inte komma på något som jag har lust med att göra. Eller som jag kan göra utan att få väldigt jobbig prestationsångest. Jag har ingen lust med att spela något någon längre stund, jag har inget tålamod till att sitta och rita eller måla, jag orkar inte koncentrera mig nog för att kunna läsa något så jag blir istället sittandes här i soffan och räknar minuterna till oändlighet.
Jag drömmer underligt, jag vaknar utan lust till att göra något, jag vaknar mer eller mindre utan att egentligen vilja vakna.
Jag är lite smått orolig inför mötet på måndag med personligt ombud men jag hoppas på att det går bra... Jag vill att det ska gå bra, jag vill att det ska lösa sig för mig men det är svårt att verkligen hoppas på det för jag är så rädd för att bli besviken. Jag är rädd för att de inte ska förstå mig eller att de ska göra saker och ting svåra för mig och förvirrande. Eller att de ska dra ut på tiden.

Det känns som om jag har nått en dead end, jag vet inte vart jag ska gå nu, jag vet inte hur jag ska tänka.
Jag känner mig fast, mitt liv går inte framåt utan det står bara stilla och jag vet inte riktigt heller vad jag vill göra.
Mina framtidsplaner är nollställda och det går inte att tro på mina drömmar längre, jag kan inte ens få mig själv att tro på mina framtidsplaner, allting känns hopplöst och omöjligt och jag tänker ständigt;
finns här något jag ens kan göra?

Jag menar, jag får ångest av precis allting och då menar jag verkligen precis allting. Ska jag gå på toa får jag ångest, ser jag min spegelbild får jag ångest, äter jag mat får jag ångest, andas jag med min mage får jag ångest och känner mig tjock, spelar jag något och dör får jag ångest, städar jag inte får jag ångest och städar jag får jag ångest, mina egna tankar om allt och inget gör att jag får ångest, målar jag får jag ångest och känner mig usel. kommer jag inte på vad jag ska göra får jag ångest, kan jag inte komma på vad jag ska rita får jag ångest, ritar jag ett streck som blir fel får jag ångest... osv
Jag får ångest av det mesta och jag funderar faktiskt på om jag ska försöka få ångestdämpande på nått vis... Kanske det är den enda utvägen