Mitt mående åker runt som på berg o dalbana, det går upp och ner hela tiden. Jag vet knappt vart jag har mig själv, i ena stunden vill jag inget hellre än att dö och i andra stunden så har jag ingen aning om varför jag tänkte så.
Jag känner mig rätt vilse just nu, jag vet inte vart min plats i livet/ samhället är och jag känner mig oduglig mer än något annat. Det känns som om jag bara är en börda för alla, för de jag känner och för samhället. Och det är det sista jag vill vara.
Jag vill inte känna mig i vägen när jag försöker säga hej till någon, jag vill inte be om hjälp till främmande människor, jag vill inte känna mig som en sådan stor börda som jag faktiskt gör. Jag gör ingen nytta i mina ögon, jag är bara i vägen och is a waste of space.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar