Har nyss kommit ifrån ett telefon samtal med en läkare, den läkaren som jag skulle ha fått kontakt med för en/ två veckor sedan. Tyvärr kunde hon inte hjälpa mig så mycket mer än att be min psykolog ringa mig och ringa och prata med en på försäkringskassan som gett mig avslag. Bättre än inget I guess men jag har svårt att tro på det hon sa till mig, känner inget större förtroende för någon längre och det är inte så konstigt?
Tycker i alla fall inte jag...

Har mailat en på det personliga ombudet, får se om jag får svar eller något i den stilen, kommer annars ringa dem imorgon eller kanske idag redan. Får se om min psykolog är snäll nog och ringer mig men det verkar se mörkt ut. Kommer nämligen ihåg att hon sa på mötet sist att hon är ledig denna veckan och då kommer ingen att ringa mig. Läkaren sa att det fanns ett meddelande från min psykolog; hon hade fått tag i en av personerna som jobbar på personligt ombud men att det verka se mörkt ut där också, det var svårt att få tid med dem innan slutet på denna månaden vilket inte hjälper mig ett endaste för FK, försäkringskassan, väntar inte på mig.
(Min omprövningstid går ut innan denna månadens slut...)

Så det känns inte så jätte bra även om jag nu fick tala med min läkare men jag får vänta och se om jag får höra av någon från det personliga ombudet. Försöker inte att tänka super negativt om det just nu men det är väldigt svårt, för jag är så bra på det och föreställa mig de värsta scenarion man kan tänkas föreställa sig.
Min skräck för att bli utkastad finns fortfarande djupt inrotad i mig...