Is there someone?

Finns där ens någon som läser det här?


Jag hör en vän prata om sin helg, fylld av fest, skratt, alkohol, sex, hångel med vem som helst, singellivet, livet när man är ung... Jag blir nästan avundsjuk på hennes helg av upplevelser, jag blir rättar sagt avundsjuk.
Jag tänker på mitt liv när jag var ung och levde mitt liv, alkohol, droger, blod, svett, tårar, hemlöshet, hångel, sex för tabletter, våld, allt. Och jag kan nästan sitta här och sakna detta, det ständiga dåliga måendet, osäkerheten, smärtan och smutset. Och jag kan nästan inte förstå varför det är så.

Jag har försökt flera gånger att skriva om mig själv, skriva en presentation som inte innehåller några ord om: mitt förflutna, destruktiviteten, det psykiska dåliga måendet. Men jag har insett att det är tomt under allt det där och att det finns inget kvar, det känns som om jag har försvunnit i mitt psykiska dåliga mående. Att min diagnos, mitt förflutna har tagit en för stor plats hos mig att jag själv har tappat bort mig själv och glömt bort att fokusera framåt och på det som är bra med mig och mitt liv. Det dåliga har tagit över och jag är ingenting utan det, min diagnos är allt jag har, det dåliga som hänt mig är allt jag är och det finns ingenting att finna som är bra känns det som.
Det känns som om allt som jag innan älskade att göra, mina intressen, har försvunnit och är för evigt borta.
Och det känns som en omöjlighet att återfå kontrollen och ta tillbaks mina intressen, mitt liv mer eller mindre.

Upptäcker nu att jag håller på att gräva ner mig själv igen, fastna i dåliga tankar och sådant, borde göra något som är avslappnande och lugnande. Tror bada kanske, passa på nu när huset är tomt.