Jag har nästan spenderat hela natten i soffan, om man bortser från de knappt två timmarna som jag sov inne i sängen. Kan inte påstå att jag har sovit bra men jag har heller ej inte sovit dåligt...

Jag känner äckel inför min kropp och jag kan inte sluta känna mig mindre värd. Jag känner mig sådär smått nedstämd och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag borde göra och det mesta känns pointless.
Känner mig väldigt dum som inte äter frukostgrejerna som jag köpt hem och som snart måste slängas oöppnade för att jag inte rört dem, känns mest som ett slöseri med pengar än något annat. Det är rätt svårt för mig just nu att äta något. Jag känner ångest inför att göra det och jag känner varken någon hunger eller matsug. Det finns ingen mat som lockar mig och det var knappt jag fick i mig den pizza biten som jag fick av min pojkvän igår. Jag vill helt enkelt inte äta något för jag tänker direkt då på hur tjock jag blir. Mitt förstånd vet nog att jag inte blir tjock av att äta en grej eller så men mitt förstånd har ingen talan här. Jag styrs av mina ätstörningar och jag tänker bara på att jag vill vara smal, jag vill bara vara smal, smalast och smalare än så. I min mening så är jag dum om jag äter något och därför så håller jag tassarna borta från all mat. Men även om jag inte äter något så känner jag fortfarande ångest, en ångest inför att jag kan bli hungrig och att jag inte går ner i vikt även om jag inte äter något

Imorgon måste jag nog ringa psyk-mottagningen och försöka prata med psykologen där och eventuellt ringa till personligt ombud och försöka träffa dem nu denna veckan. Jag har en deadline den 27 september och det finns inte så jätte mycket tid kvar för allting tar så lång tid, det finns inget som går att fixa på en dag utan det brukar ta veckor. Att kanske bara få en tid till att träffa dem kanske redan är för sent...

Jag tjänar ingenting på att sitta här och grubbla över saker jag inte kan påverka. Men det finns inte så mycket för mig att göra...