Ångest

Det har varit en helt okej dag, det har varit en bättre dag än gårdagen men ångesten sitter fortfarande kvar och vägrar släppa taget om mig eller så är det jag som vägrar släppa taget om den.

I morse när jag inte blev som vanligt mött av Alita blev jag förfärad. Till slut efter att jag sökt varenda vrå i huset och inte fann henne trodde jag att hon hade blivit snodd av någon och då jag kolla om hon var ute kom hon inspringande och var vrålhungrig. Till min lättnad hade ingen snott henne men varken jag eller pojkvännen hade släppt ut henne… Det som jag stör mig på att det är någon annan som har släppt ut henne, någon av de som bor på ovanvåningen och det tycker jag inte direkt om. Vill ha koll på om hon är ute eller inte. Gick med ständig oro hela morgonen tills jag insåg att någon annan kan ha varit så dum och släppt ut henne. Jag är fortfarande väldigt orolig för att hon ska komma bort, antingen att hon inte kommer tillbaks eller att hon blir påkörd eller att någon annan snor henne ifrån mig. Och i morse trodde jag att någon hade antingen snott henne eller att hon låg död någonstans och jag visste inte vad jag skulle ta mig till… Men hon kom in efter många timmar av oro och ville ha mat och då kunde jag börja slappna av igen, men oron satt kvar länge.

Min ångest har låtit mig vara lite ifred nu under förmiddagen och eftermiddagen men nu på kvällen börjar den öka i styrka och bli allt jobbigare att förneka och tränga bort. Jag tänker fortfarande på mitt livs mening, kan inte släppa det och jag gräver mig bara allt djupare och djupare ner i min håla.