Sitter i min hello kitty morgonrock och nostalgitrippar.
Lyssnar på musik som för en gångs skull får mig att känna något.
Jag funderar kring hur mitt liv skulle sett ut om jag inte gjort som jag gjort en gång i tiden, vem hade jag varit, hade jag bott kvar i Malmö om jag inte rymt därifrån och blivit en bland mängden , fast är jag inte bara en bland mängden redan som det är?
Visst är jag bland de få som sticker ut i Nybro men jag är ändå en bland mängden.
Jag är bara en simpel människa, har inget större värde.
Det känns bra på ett vis att filosofera kring mitt förflutna, ifrågasätta mina val men det väcker även mycket smärta, smärta som behöver bedövas på något sätt. Väcker gamla vanor hos mig på ett sätt.
Jag har starka minnesbilder om hur jag fungerade på den tiden då jag bodde under förtryck i Malmö hos mina föräldrar, jag minns hur jag var dag vakna och det första jag gjorde var inte att fixa frukost eller ens gå på toaletten, det första jag gjorde var att gå till spritskåpet och se om jag kunde hitta något som jag kunde bedöva mig med. Livet då var inte lyckligt, jag visste inte ens varför jag levde oftast men här sitter jag idag och mår relativt okej trots att hoppet sviker. Jag lever även om jag då trodde jag skulle ha dött för länge sedan.
Jag gjorde en pakt med mig själv när jag var ca 15 att jag inte skulle bli mer än 23 år. Min tanke var att då hade jag hunnit bli så gammal så jag kunde gå in på systemet och köpa min sprit själv och behövde inte ordna med det på annat vis eller betala de dyra priserna på krogen och hade då enligt mina beräkningar 3 år på mig att supa ihjäl mig och om det inte skulle fungera så skulle jag på något sätt få mig själv att sluta andas.
Det väcker mycket hos en när man rotar i sitt förflutna, lite typiskt att det ska komma nu när man verkligen inte orkar hantera det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar