Det känns skrämmande när man kollar på sitt konto och ser hur lite pengar man har att leva på och man undrar hur man ska klara sig denna månaden ut. Det känns verkligen fattigt, jag känner mig hemskt fattig och det sprider en hemsk oro.
Jag har verkligen kommit till att inse att jag måste sälja saker här hemma för att få ihop lite pengar. Ska ta med mitt guld till en sådan här som pantar in det och så att man får pengar för det. Och sedan ska jag försöka sälja på tradera och dylikt. Jag har mängder av kläder som jag inte använder och det finns kanske någon som har lust att ta dem mot en liten peng.
Har även bestämt mig för att jag måste cykla till skolan nu i någon månad så jag sparar in på de 420 kronorna som busskortet kostar. Får se till att klara av att cykla 2,5 mil varje dag helt enkelt. Så jag kan lägga undan dem till sommaren så jag kan leva på det då.
Jag verkligen avskyr hur ens liv styrs av hur mycket pengar man har på sitt konto, utan dem är du ingenting och är lika lite värd som en hemlös i andras ögon. ( För det är inte längre någon som bryr sig om de hemlösa)
Pengar är allt, människan har inget värde längre, inte i detta samhället.
Är så hemskt trött på att leva i ett sånt här samhälle, där allting ska kosta och alla vill bli rika och där alla måste tjäna pengar, mer och mer pengar för att överleva. Jag verkligen AVSKYR det!
De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. ( jag blir fattigare och fattigare)
Vad händer när man själv blir sjuk till exempel? Det är inte längre någon som hjälper dig med dina räkningar, du måste betala allting själv och leva på samma sätt som de i USA. Ta lån efter lån tills man är helt körd i botten för att kunna betala sina sjukhusräkningar. Är det verkligen ett sådant samhälle man vill leva i? Där pengar är allting och det mänskliga värdet är mindre än en myras.
Det känns hopplöst, en förändring känns långt borta, om man ens kommer leva när folket gör revolt och gör motstånd, när kommer folk inse att man inte behöva leva så här. Förändring är så långt borta att det går inte ens att se svansen av den. Man kan stirra sig bort i fjärran och ändå inte se början av en förändring.
Hopplöst.
Allt är hopplöst.
Jag har inte råd att göra någonting, jag kan inte ens följa med pojkvännen nu på torsdag och träffa folk och spela med dem för det kostar indirekt pengar, maten kostar och drickan kostar och resan kostar, jag har inte råd.
Hah
HAha
HEhe
Försöker skratta bort tårarna men det är svårt. Fy fan vad man blir förhindrad av ens siffror på kontot, du kan i stort sett inte göra någonting i livet utan pengar. Och livet känns ytterligare ännu mer meningslöst än vad det gjorde tidigare.