Igår fick jag ett brev från vuxenutbildningen här i Nybro som talade om för mig att jag kommit in på skolan och att jag börjar den 12 januari.
Kan ju ärligt talat säga att jag är mer nervös än glad för att jag kom in. Vet inte hur jag ska klara detta som jag anmält mig till, men det är väl bara upp till bevis om jag klarar det eller inte. Kan ju försöka bara för att slippa gå till socialen. Men sen hur det ska gå i sommar vet jag inte, är redan nervös inför det med...
Jag har spelat intensivt i nästan en vecka nu, om inte mer, och jag känner mig konstig till mods när jag återvänder till verkligheten och inser hur tomt det är. Det känns så tomt och ensligt, nästan lite för ensamt.
Det känns skönare att försvinna in i en annan värld än att leva kvar i den värld man egentligen är rädd för och föraktar.
Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, det känns som om jag har blivit slukad av ett svart hål. Jag känner mig väldigt nedstämd och ensam, det känns som om jag har tappat formen av mitt jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att gräva upp mig själv ur det hål jag skapat. Ibland tänker jag på om jag bara ska återgå till att skära mig själv eller om jag ska försöka intala mig själv att det enda rätta är att sluta leva. Men det finns något som slår mig i ansiktet när jag tänker sådär för det finns personer, katter och andra små saker som gör att jag vill inte försvinna, som gör att jag inte vill skada dem. Men samtidigt så känns det patetiskt men ändå inte.
Det känns som om mitt liv är ruttet, som om jag är upprutten.
Det räcker med att bara se på min kropp i spegeln och se hur rutten jag är, vem fan vill ha en kropp som den här, vem fan vill leva i denna kroppen!?!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, jag vet inte om det hjälper att fly in i spelvärlden längre... Mina tankar är för penetrerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar