Break free

Detta är verkligen en en episk låt. Minst sagt...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Jag kom i morgonens tankar på att jag har inte åstadkommit något i mitt liv som betyder något, eller jo men jag har inget som jag är direkt stolt över. Jag har ingenting att redovisa för mig själv eller för andra mer än att jag rymde hemifrån och kom ur ett farligt tänk och drogberoende, som det finns starka spår kvar av än idag...
Jag kom till att bli vän på FB igår med en jätte gammal skolkamrat från 1-5:e klass i grundskolan, detta väckte naturligtvis tankar, nostalgi men även avund.
Man ser på deras profiler att de gått denna skolan och denna utbildningen och att de eventuellt jobbar med något och ja här sitter jag i en källare, har ingen utbildning och mår ibland tragiskt dåligt... Jag har på så sätt inte åstadkommit något i mitt liv som jag kan få någon vinst utav.
Det känns ganska dåligt och tragiskt, jag hade säkert alla förmåner som alla andra att klara det men min miljö och mitt mående var min värsta fiende och ja mitt val för att överleva var att rymma bort, rymma långt bort så jag slapp ha med den miljön att göra. Men som alla vet så går det inte att rymma från sig själv, det är inte möjligt, det är inte ens lönt att försöka, tro mig jag har provat en hel del men ingenting fungerar direkt. Att svälta sig själv tills man svimmar är väl inte en jätte bra sak men det är nog det som ger bäst effekt, då slipper man sig själv i en 10-30 minuter. Men det är inget permanent.

Ibland tänker jag att jag vill byta hjärna, att jag vill byta kropp, att jag vill vara nyfödd i en ny miljö där ingen vill skada mig, jag vill inte leva så här, detta är inget liv. Jag vill lyckas med saker, jag vill åstadkomma saker men allt jag lever med är min besvikenhet och hopplöshet.
Jag ville se världen en gång, jag ville jobba som författare, jag ville jobba med djur, jag ville påverka.
Är allt det borta eller finns det kvar?

Jag har låtit allt det dåliga måendet ta över mig fullständigt, jag kan inte se klart längre och det känns väldigt tragiskt. Men hur bryter man sig fri från något som ger en trygghet, ja det dåliga är en trygghet, jag nästan letar efter saker att må dåligt över för då känner jag mig trygg, för det dåliga är jag van vid men inte det bra. Det är märkligt hur man fungerar ibland...
Men kan man verkligen bryta sig fri?