Under hela dagen har jag känt mig obehaglig till mods, allt som jag gör blir fel, allt jag säger blir fel och allt jag tänker tror jag att andra hör och jag känner mig otacksam.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag känner mig ständigt nere, har en stark olust till allting, mitt självhat blir bara större och större o jag är trött på att vara mig. Jag är trött på mina tankar, mina tankegångar, mina vanor, mitt beteende, mitt sätt att resonera, jag är trött på att alltid behöva granska mig själv i spegeln och aldrig se det andra ser eller det de påstår att de ser. Jag är trött på att alltid kritisera mig själv, att ständigt gå med den negativa rösten i bakhuvudet som säger åt mig att jag är ingenting och ingen kan någonsin på riktigt bry sig om mig eller älska mig.
Jag känner ett behov av att få bekräftelse på att jag duger, att jag är värd någonting, att jag är fin som jag är, att jag inte gör något fel och att jag inte framstår som en egoistisk hemsk jävla människa. För i mina tankar, är det precis vad jag är och jag hatar varje stund i min kropp och i mina tankar.
Ingenting kan någonsin bli bra nog känns det som, antingen är det för varmt eller så är det för kallt, antingen så är det för tyst eller så är det för bullrigt, antingen är det för mörkt eller så är det för ljust.

Fick ett sms från Media market i fredags som talade om för mig att min laptop som varit på lagning nu är klar för avhämtning. Men ska jag vara ärlig så vågar jag inte åka och hämta den för det finns i min mening mycket som talar för att det inte är i funktion, de kanske inte ens har kunnat laga den, den är kanske beyond repair...

Letar dagarna igenom efter en kattunge, finner aldrig någon känns det som...
Efter en stund när jag vaknat börjar jag redan längta tills det är kväll igen så man kan gå och lägga sig..

Mjaauuuu