Jag sitter just nu ensam i hela huset, det är väldigt skönt på många sätt fast om allt skulle gå enligt planerna hade jag suttit i en bil just nu med min pojkvän påväg mot stan för att gå på ett möte. Men allt går inte som de ska, det har nog det flesta märkt.
Och anledningen till att jag inte följde med även om jag var klar till att åka med var för att jag inte kände mig behövd p.g.a. en anledning... (tänker inte skriva mer ingående)
Senare idag ska jag och pojkvännen åka till media market för att på riktigt lämna in min dator, för nu fungerar den inte alls... Kan man inte ens så mycket som installera om den utan att det hakar upp sig på enda inställning så är det något som inte stämmer. Men fan vad jag saknar att ha min egen dator. Det är inte kul utan en dator...
Efter att vi har lämnat datorn ska vi till ett warhammer-ställe och min pojkvän ska kanske spela eller något i den stilen, lite små tråkigt men det går väl ändå. Man får stå ut.
Som det ser ut nu så har jag inte fått något brev än från FK, börjar bli lite orolig kan man väl påstå. Jag menar hur lång tid ska det ta dem för att skicka ett brev, en månad?
Det känns uppriktigt sagt som om jag har hamnat i en svacka, en dvala. Jag känner av hur jag själv medvetet tar avstånd från andra, hur jag känner mig lurad av de runt omkring mig och tror att de vill mig illa. Jag känner mig väldigt ensam också, men det är ju delvis för att jag drar mig undan från andra men jag känner mig även ensam i mig själv. Jag kan inte direkt påstå att jag vet vem jag är, vem är jag utan alla dåliga måenden, vem är jag utan min diagnos?
Ugh, funderar på om man ska bada nu undertiden huset är tomt eller om man ska vänta med det? Orkar jag bli blöt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar