Det har varit en lång dag känns det som trots att jag har sovit mig igenom den, det är nu först på kvällen som jag har varit mest vaken och vid liv.. Min hals har blivit en aning bättre och jag kan nästan känna att jag är på bättringsvägen nu snart, det återstår bara lite snytningar, öm näsa och hostningar och tröttheten...
Har kollat mig igenom nästan halva 3:e säsongen av Breaking bad och kan konstatera att jag fortfarande gillar serien starkt. Snart har jag hunnit kolla ikapp så att jag kan kolla på de nya avsnitten när de kommer ut vilket känns bra. Känns nästan som om jag har klarat av något uppdrag.

Har dock hela tiden haft en oudnviklig känsla av att jag är ensam och det blir inte bättre nu när man är sjuk och inte orkar vara vaken så mycket. Saknar dock att ha någon att skriva med men det finns ingen online när jag kollar så jag har inte så mycket till val.  Jag känner mig mer eller mindre avstängd från sociala kretsar, det är ingen som pratar med mig och det är ingen som svarar mig, känner mig nästan lite osynlig. Vilket är ingen rolig känsla alls, det får mig att känna mig ignorerad och illa omtyckt, som om folk tar medvetet avstånd från mig och när mina inbilningar får bekräftelse på detta med så känns det inte så lovande alls. Jag tror på mina dåliga tankar, de blir min sanning för jag hör inget annat... Vilket inte är något bra alls och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på det.
Men såhär vill jag faktiskt inte ha det, jag vill inte känna mig så ensam som jag gör, jag vill ta plats jag med.

Jag vill betyda något jag med
Jag vill leva
Jag vill ha något att brinna för